Poetiskt värre

Det var natt. Jag borde sovit, men jag fick inse att jag fastnat hos honom.
Jag läste det han skrev, ord för ord. Läste allt, kunde inte sluta. Det var som en drog. Kände bubblet, det välbekanta pirret i magen. "Vad fan, inte nu, jag orkar inte med det här" tänkte jag, men jag fick inse att jag var tvungen att få det ur mig.
Jag behövde verkligen skita.

:)